whippet

Rasen för mig

Whippet är en underbar ras som passar mig perfekt. Jag har tänkt flera gånger "en sådan skulle jag vilja ha" om andra raser men i ärlighetens namn så tror jag inte att jag någonsin kommer skaffa någon annan hund än en whippet. 

Deras energinivå stämmer bra med mig - trivs bra med att bara ta det lugnt, men har massor med energi och engagemang när det gäller. De anpassar sig efter vad vi gör. Sitter jag vid datorn till exempel, så står de inte och skäller och tjatar om att vi ska hitta på något, utan de ligger och sover. Säger jag att vi ska hitta på något så tycker de att det är kul och spännande och vill hänga med (om det inte regnar för då strejkar Gucci). I kombination med deras minst sagt stora personligheter är de helt underbara! De är väldigt lättlärda, men vill de inte så är det svårt att övertala dem (möjligtvis med godis). Att de har mycket egen vilja tycker jag är väldigt charmigt och det gör även att man lättare ser dem som vänner än husdjur, eftersom de är tydliga med vad de vill och inte vill - vad de gillar och inte gillar.

hur det blev just whippet

Jag tror faktiskt inte att jag hade haft hund alls om jag inte haft whippet. Det var liksom inte riktigt meningen att skaffa hund. Jag fick inte ens, men som tur var så blev det så ändå.

År 2006 köpte jag en plansch med olika hundraser på. Jag kunde sitta och titta på den hur länge som helst och upptäcka nya hundar jag inte sett förut. Whippeten där var inte den första jag la märke till, men ju mer jag tittade på hundkartan, ju mer la jag märke till de lite ovanligare raserna. Efter ett tag hade jag fastnat för whippeten och den blev min favorit. 

Senare samma år vid frukostbordet en morgon fick jag syn på en mäklarskylt untanför fönstret. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var många hus till salu i samhället och att jag önskade att någon med hund skulle flytta in så att jag kunde lära känna den och vara hundvakt. Inte kunde jag ens drömma om att jag någon vecka senare, genom samma fönster, skulle få syn på någon med tre whippets! Det gjorde jag i alla fall och det var Elisabeth "Kicki" Gustafsson (Springeldens) och hennes tre whippethanar Janne, Mattis och Milton. Jag kunde så klart inte låta bli att ta kontakt och fick genom henne även lära känna Jenny Hamberg (Dixietown) och hennes whippets Memphis och Bianca. 

Memphis fick en kull valpar (med prefixet Wikellis) och både jag och lillasyster var helt förälskade och hälsade på ofta. Alla valparna flyttade, utom Poppins som fick bo hos Kicki. Ett år senare behövde en av de som flyttat ett nytt hem. Det var min Gucci. Mina föräldrar ville inte ha hund och försökte stoppa Kickis och mina planer, men till slut sa de "okej då" och jag tror inte de ångrat sig en enda gång! När jag började prata om att flytta hemifrån skaffade de nämligen en egen whippet ("Bella", Springeldens Dröm), för utan hund (läs Whippet!) kunde de ju inte vara... 

Temperament

Bland whippetägare och andra whippetkännare är deras underbara temperament det de är mest omtyckta för. De är över lag väldigt anpassningsbara och passar de flesta. Dock inte de som vill ha väldigt mycket disciplin eller inte förstår sig på deras vinthundshjärnor. Vinthundar gör sådant som de själva tjänar på - de gör inte saker bara för att matte säger det. Därför krävs det ofta både tålamod och list för att träna dem - även om de är väldigt lättlärda. 

Utseende

I rasstandarden står följande om whippetens utseende:
Rasen ska förmedla ett intryck av vackert balanserad muskelkraft och styrka i kombination med påtaglig elegans och grace i linjerna. Linjesymmetri, muskelutveckling och kraftfulla rörelser är de viktigaste egenskaperna